Indien

Indien utropade sig officiellt som kärnvapenstat år 1998, men landets kärnvapenprogram började långt tidigare. Redan i maj 1974 genomförde Indien sin första kärnvapenprovsprängning, som då beskrevs som en fredlig och icke-militär explosion.

År 2025 uppskattas Indien ha cirka 180 kärnvapen i sin arsenal.

Internationella avtal

• Icke-spridningsavtalet (NPT): Indien är inte medlem av icke-spridningsavtalet. Indien räknas som en de-facto kärnvapenstat eftersom landet utvecklade sina kärnvapen efter att NPT-förhandlades fram 1968.

• Fullständiga provstoppsavtalet (CTBT): Indien har inte skrivit under eller ratificerat provstoppsavtalet.

• Förbud mot kärnvapen (TPNW): Indien är inte part i FN:s konvention som förbjuder kärnvapen.

Historia

Trots att Indien genomförde som första provsprängning 1974 dröjde det till 1998 innan Indien öppet deklarerade sig som kärnvapenstat. Detta skedde efter en serie kärnvapenprov vid Pokhran-anläggningen i delstaten Rajasthan i nordvästra Indien.

Provsprängningarna 1998 ledde till en snabb upprustning mellan Indien och Pakistan, en kapprustning som fortfarande pågår än idag och som påverkar säkerhetsläget i regionen.

Kärnvapenarsenal

Indien har en nyligen utvecklat en kärnvapentriad, vilket innebär att landet kan avfyra kärnvapen från land, hav och luft. I dagsläget beräknas Indien ha cirka 180 kärnvapen i sin arsenal.

Forskare från Federation of American Scientists (FAS) uppskattar att Indien för närvarande har åtta olika system med kärnvapenkapacitet som består av:

• flygplan
• landbaserade ballistiska missiler
• havsbaserade ballistisk missiler

Agni-II, kärnvapenbestyckad missil.

Uppgradering av kärnvapnen

Indiens kärnvapenarsenal och kapacitet ökar i snabb takt. Minst fem ytterligare system är under utveckling, varav de flesta tros vara nära färdigställande och snart kunna tas i bruk enligt FAS.

Indien är ett av få länder i världen som bedöms ha kapacitet att producera både höganrikat uran och plutonium av vapenkvalitet. Den indiska uranproduktionen tros dock till stor del vara inriktad på att framställa kärnbränsle till landets växande flotta av kärnkraftsdrivna fartyg och ubåtar, snarare än till kärnvapen.

Samtidigt bedöms en nybyggd reaktor, färdigställd 2024, kraftigt kunna öka Indiens produktion av plutonium, vilket i sin tur kan stärka landets långsiktiga kapacitet att utöka sin kärnvapenarsenal.

Kärnvapnens roll i nationell säkerhetsstrategi

Under lång tid har Pakistan varit Indiens främsta mål för landets kärnvapenstrategi. Konflikten mellan Indien och Pakistan betraktas som en av världens mest riskfyllda konflikter när det gäller möjlig användning av kärnvapen.

Regelbundet bryter fientligheter ut länderna emellan och flera incidenter har genom åren ökat risknivån. Senast våren 2025 eskalerade konflikten, Indien upphävde ett viktigt vattendelningsavtal och då hotade Pakistan med kärnvapen.

Samtidigt har Indien utvecklat nya ballistiska missiler med räckvidder som tyder på att även Kina är ett viktigt strategiskt fokus. Forskare och säkerhetsexperter har dessutom spekulerat i att Indien kan ha höjt sin kärnvapenberedskap under det senaste årtiondet.

Indien har under lång tid haft en officiell kärnvapenpolicy som betonar att kärnvapen endast ska fungera som avskräckning. En central del av denna policy är principen om no first use, vilket innebär att Indien inte ska använda kärnvapen först i en konflikt.

Denna princip har dock försvagats över tid. Indiska företrädare har uttalat att landet kan komma att använda kärnvapen som svar på kemiska eller biologiska attacker, vilket kan tolkas som en möjlighet att använda kärnvapen även om en kärnvapenattack inte först har genomförts.

Läs mer

Pakistans kärnvapen 

Klimatkonsekvenser

Politik

Vad händer när det smäller?

Källor och övrig information

Nuclear Notebook: Indian Nuclear Weapons 2024, Hans M. Kristensen, Matt Korda, Eliana Johns och Mackezie Knight
Nuclear Weapons Ban Monitor, Norsk Folkehjelp